I fredags slog AFF  Hammarby borta med klara 2-0. Ett stabilt och taktiskt sätt, väl genomförd, första halvlek räckte för att ta hem tre poäng. Men det är bara en vunnen match. Höj inte förväntningarna. I sin första förlust skämde en del av Bajen-fans ut sig och matchen avbröts cirka 20 minuter innan heltid.

Bajen var nära åka ur Superettan förra året men i år går laget som tåget. Med en sekteristiskt lojal publik i fullsatt arena är det inte så enkelt för bortalaget att hämta poäng. Än mindre trepoäng. Det har i alla fall Assyriska FF inte lyckats med hittills. Det var dags för första AFF-vinsten och det kom efter att Hyseni och Sotte gjorde varsitt mål i första halvlek.

Det var perfekta förhållanden för en fotbollsmatch. Bra väder, en fullsatt Söder stadion och 2-0 ledning för AFF.  Dock avbröts matchen i 75:e minuten. En mindre skara Bajen-fans som inte gillade att Hammarby låg under med 2-0 började kasta in saker på plan och bråka med polis och publikvärdar. Det infantila beteendet fortsatte även efter matchen. När matchen var slut tvingades AFF-fansen hållas kvar i 40 minuter innanför grindarna på grund av att huliganerna inte tyckte att Assyriska förtjänade att vinna matchen.

Fotbollsmässigt började AFF matchen ganska stabilt och gav inga lägen till Bajen. Vinsten var frukten av ett gedigetlagspel som la grunden för första borta vinsten mot Hammarby. Matchanalysen har man säkert läst på andra sajter. Därför väljer jag göra en analys på lagdelarna och jämföra dessa med gångna säsonger i stället för att gå in på enskilda spelarprestationer.

I målet har AFF hittat fulgod ersättare till Oscar Berglund. Denna lagdel känns stabil. Den mest svaga lagdelen de senaste säsongerna har varit backlinjen, speciellt mittbackar har varit skakiga.  Förhoppningsvis har ”Valle” hittat sin backlinje med Durmaz, Sotte, Batan och Jimmi. Det var länge sedan man såg en backlinje som spelar sig ur situationer, trygg och inte gör ”junior”-misstag som nästan har varit obligatoriska i varje match under flera säsonger nu.

AFF:s signum som lag har varit att spela kortpassningsspel. Mittfältsspelarna i AFF brukade vara bollskickliga spelare som hellre rullar bollen och låter den göra jobbet i stället för att dra iväg långa bollar. Men den egenskapen lyste med sin frånvaro. Sedan 2004 har den kreativa och bollskickliga mittfältet förvandlats till fantasilös, bakåtspelande ängslig mittfällt. Årets mittfält, åtminstone så här långt skiljer sig markant från tidigare säsongers mittfältspel. I år ser vi ett mittfält som vågar hålla i bollen och spelar med helt annan lugn, fantasi och aggressivitet. Och så fort man tappar boll sätter man hårt press på bollhållaren.

Anfallssidan har också försvagats sedan Haddad-Samura paret som öste in 27 mål under säsongen 2004. Årets anfallskedja består av en intressant mix av spelare. Torstensson är en klok och intelligent spelare, den explosive Fuad Hyseni är en spelartyp som har saknats länge i AFF och den mångsidige tekniske anfallaren Admir Catovic. Utgår man från spelaregenskaperna har AFF fördelen att kunna variera sitt anfallsspel och kan överaska motståndarna.

Under flera säsonger har AFF satsat stort och värvat nästan ett helt lag inför varje säsong. I många fall har nyförvärven inte levererat något överhuvudtaget. Vissa av dem har varit historiska floppar. Det är mycket tidigt att säga något om årets satsning på unga och mindre namnkunniga spelare kommer att lyckas, men vi kan åtminstone konstatera att årets nyförvärv hittills har levererat.

Målvakten Robin Malmkvist är stabil och bidrar trygghet till sin backlinje. Den lugne och erfarne David Durmaz har höjt nivån på hela backlinjen. Bredvid Durmaz finner vi Sotiris Papagiannopoulus en spelande mittback som ger tyngd till anfallet vid fasta situationer och har gjort två mål på hörnor hittills. Hårt jobbande David Azin har balanserat mittfältet, vid sin sida finns bollskicklige Hezha Agai som jagar och pressar utan boll. Nahir Besara står för de avgörande passningarna i mittfältet. Anfallsmixen Torsten, Catovic och Hyseni är olika spelartyper som kan hitta på vad som helst på topp.  Sammanfattningsvis ser vi att AFF håller på skapa en ny centrallinje. Hur den kommer bära laget vet vi först när säsongen summeras.

Ännu en ny egenskap hittar vi på tränarfronten. Azrudin Valentic är onekligen en tränartyp som passar Assyriska FF bra. En engagerad tränare som visar känslor och likt Peter Antoine kan vända sig mot publiken läxa upp dem. Fortsätt så ”Valle”!

Om vi återgår till matchen mot Bajen kan vi med gott samvete njuta av vinsten. Det var välförtjänt. Det var länge sedan man såg AFF genomföra en hel match så självsäker och full fokuserat på att vinna slaget mot Bajen inför en fullsatt arena och fanatisk publik.

Men hela Assyriska fotbollsfamiljen bör ta det lugnt. Vinsten mot Bajen är bara en vunnen match av 30-omgångar långa säsongen. Efter en sådan vinst är det lätt hänt att förväntningarna höjs till orimliga nivåer. Det händer allt för ofta att fantasin tar över verkligheten och man siktar på en ”champions league” efter några vinster. Både AFF spelare och fans skulle må bra av en glädje med proportioner och ödmjukhet. I annat fall är risken överhängande att assyriska fotbollsfamiljen hamnar återigen i fantasibubbla som spricker med en bitter eftersmak.

Enlil Sumerian
enlil.sumerian@gmail.com