DET BLIR NYTT SYRIEN

Syrien kämpade för palestinierna mot Israel 1948, 1956, 1967 och 1973. Varje gång besegrades landet med stora förluster av liv och territorium.

Doktrinen om att alla arabiska och islamiska länder skulle prioritera den palestinska saken framför alla andra genomsyrade alla samhällen.
I Syrien fick barnen lära sig att hata judar och Israel och att sympatisera med palestinierna.
Många tjänstemän tvingade människor att skänka pengar till den palestinska saken.
Alla institutioner  hölls tillbaka till förmån för den palestinska saken.
Israelhatet användes också för att fängsla oliktänkande och anklaga dem för att vara israeliska agenter.
Detta manifest, som alla arabländer har haft sedan 1948 om att bekämpa Israel och prioritera den palestinska saken, undertrycktes hårt av Syrien efter det att Egypten och Jordanien erkände Israel.
Nu hör man syrier som öppet säger att de är trötta och arga på denna doktrin.
De vill inte längre att den palestinska saken ska vara nummer ett i deras liv.
Vissa säger att de till och med har donerat sina godispengar.
Kvinnor har donerat sitt guld.
Alla löntagare var tvungna att varje månad donera pengar till palestinska saken.
Människor säger öppet att deras liv har förstörts på grund av den palestinska saken och att de inte vill ge en enda cent till den palestinska saken.
Nu vill de bara bygga upp sitt eget land.
Många av dem vill också ha fred och att Israel ska erkännas som ett land.
Det är därför Muhhamdad Al Joulani säger att han inte kommer att gå ut i krig med Israel.
Syriens position väger mycket tungt i detta läge. Andra arabländer kommer snabbt att följa efter.
Palestinska organisationer har gjort sin sak till en affärsidé.
Nu när Iran inte längre är en granne till Israel kommer detta att påverka hela regionen.
Det finns nu bara ett land som kan destabilisera regionen, och det är Turkiet.
Jag tycker att Sverige ska skicka en delegation till Syrien så snart som möjligt.
Där kan vi med stolthet visa att vi har tagit emot hundratusentals syrier när de har behövt det.

Özcan Kaldoyo

 

Skriv en kommentar

Kategori

Arkiv