Nu ställer debattören Özcan Kaldoyo frågan till Emanuel Poli varför boken ännu inte har utgetts. Huyada.com har erbjudit Emanuel Poli replik men han har avböjt.

Det har debatterats en hel del om Seyfo och vilka som har spelat vilken roll när Midyat föll så snabbt på grund av oansvar och högförräderi, som t ex Hanne Sefer. Han och hans närmaste spelade en förrädisk roll. Detta beskrivs av den syrisk-ortodoxa prästen Sleiman Henno och den syrisk-katolska prästen Ishaq Armalto i deras böcker som skrevs strax efter folkmordet.

Emanuel Poli har försökt smutskasta och misskreditera båda dessa ögonvittnesskildrare utan att lyckas. Han har länge haft tillgång till en bok skriven av ett barnbarn till Hanna Sefer, som Emanuel Poli lovade ge ut. Under en debatt i Assyria TV juni 2015 deklarerade han att boken skulle komma ut så snart som möjligt.

Det har nu gått mer än sju år och än idag har boken inte utgetts.

Vad är det du skäms över, Emanuel Poli? Är det något som är skamligt som du inte vill ska komma ut? Finns det inget i boken du är stolt över?

Lite anständighet måste man ändå ha i kroppen.

Emanuel Poli skickade en liten del av Sefer-boken som skildrade händelserna i Midyat till professor David Gaunt. Dessa uppgifter publicerades i den turkiska versionen av Gaunts bok Massacres, Resistance, Protectors: Muslim-Christian Relations in Eastern Anatolia during World War. Den turkiska versionen gavs ut i Turkiet. Många som inte är turkisktalande fick dock aldrig ta del av de nya uppgifterna om händelserna i Midyat under Seyfo.

Av de tillägg i den turkiska versionen av Gaunts bok som Emanuel Poli insisterade skulle tas med, kan vi läsa följande citat:

”Myndigheterna beslutade att deportera den protestantiska släkten Hermez. I ett rop på hjälp vände sig släktens ledare Galle Hermez till Hanne Sefer och vädjade om räddning. Enligt Sefer Sefer krävde Iskender Sefer av Hermez-familjen att betala fem turkiska guldmynt för varje protestantiskt huvud, samt ett gevär och femhundra skott. Dessa var hans krav för att hjälpa de dödsdömda.”

Özcan Kaldoyo