Förra året hyllade en turkisk fackföreningsrörelse Hitler vid sin årsdag. Man skrev skyltar med texten ”Hit kommer inte in judar eller armenier, men hundar är välkomna” och ”Länge leve Hitler”.

Det är fritt fram i Turkiet, ”yttrandefrihetens paradis”.

De flesta skolor, sjukhus, torg, gator och förorter är döpta efter massmördarna Talat Pascha och Enver Pascha m.fl. Turkiska staten är stolt över dessa.

Frankrikes parlament har kriminaliserat att förneka folkmord som är erkända av franska parlamentet och förbudet utgör nu fransk lag.

Turkiet hade mobiliserat alla sina krafter, militärt, ekonomiskt, kulturellt; ja allt som finns till buds och med hotelser och utpressning för att förmå fransmännen att stoppa lagen. Man hotade att det skulle stå Frankrike dyrt.

Samma hotelser har Turkiet framfört också mot Sverige när förslag om erkännande av Seyfo som folkmord skulle behandlas av riksdagen.

Fransmännen stod på sig och röstade igenom lagen.

Turkiets premiärminister Erdogan är falsk när han ber om ursäkt för massmorden på kurdiska aleviter. Detta eftersom han dagen efter uttalade att Turkiet inte har något att skämmas för i sin historia. Han är stolt över sin bakgrund.

Vad ska Turkiet ta sig till när hela EU-staterna börjar tillämpa ”Rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet” hårdare ? Artikel 1, moment 1, punkt c) säger följande:
c) Offentligt urskuldande, förnekande eller flagrant förringande av brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt definitionen i artiklarna 6, 7 och 8 i Internationella brottmålsdomstolens stadga, riktat mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, religion, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, om gärningen begås på ett sådant sätt att den är ägnad att uppmana till våld eller hat gentemot en sådan grupp eller en medlem av en sådan grupp.

Överträdelser ska enligt artikel 3, moment 1 beläggas med fängelsestraff.

Låt oss bara göra en återblick i domsluten som turkiska domare formulerade i domarna mot regeringsmedlemmarna 1919, då många dömdes till döden för begångna brott under åren dessförinnan: ”De ansvariga döms för massmord, plundring av pengar och egendom, mordbränder mot byggnader och kroppar, våldtäkter, tortyr, skamlös plåga och misshandel”.

Erdogan och andra statsföreträdare kommer alltid att möta detta så länge de förnekar begångna brott i Turkiets historia.

Nu börjar de högljutt hävda att också många turkiska muslimer dog. Frågan är vad de civila armeniska-assyrisk-kaldeisk-syriansk-grekiska offrens efterlevande har med det att göra.

Det stämmer att många turkar dog i den arabiska öknen, på Balkan och i Kaukasus när de ockuperade miljontals människors områden.

Vi väntar nu otåligt på att även Sverige ska börja följa EU’s rambeslut den 28 november 2008.

ACSA