Fortsatt debatt om Syrien Sait Yildiz och Sadik Düzgün
Debatten om Syrien och ADO:s inblandning i oppositionen fortsätter. Den här gången är det Sadik Düzgün som kommer med sin kritik mot ADO:s ställning i Syrienfrågan. Kritiken bemöt återigen av ADO:s representant Sait Yildiz.
Sait pratar om assyrisk frihet i syrien ,men den frihet som oppositionen krigar för behöver inte vara den frihet som sait & CO i ADO strävar efter ,eftersom frihet kan definieras på olika sätt .
Sait som är en ADO representant nämner också assyrisk identitet, men han själv identifierar sig stolt med ett turkiskt efternamn.
Lamasso //
Och din poäng är?
Sadik Duzgun skrev:
”Det är inte fel på ADO:s stagar eller principer, utan det är fel personer som sitter där. Personer som ofta sätter sig själva i centrum och vill tillgodose sina behov av uppmärksamhet istället för att jobba för organisationens bästa och framföra dess budskap. Många av ADO:s medlemmar har ägnat sig åt maktmissbruk och interna konflikter istället för att motivera ungdomar att bli medlemmar och ge plats åt dem.”
Shlomo Sadik,
Ge mig namnen på de ADO-medlemmar som utövar maktmissbruk samt namnen på de ADO-medlemmar som tillgodoser sina behov framför att jobba för organisationens bästa såsom du skriver. Sedan vill jag ha en redogörelse från dig om på vilket sätt som dessa ADO-medlemmar har gjort detta på som du påstår. Jag är själv medlem i ADO sedan 2008 och om jag på något sätt har utfört maktmissbruk eller tagit plats från någon ungdom (trots att jag är 27 år) säg gärna till på vilket sätt jag har gjort detta. Jag och alla hawrone inom ADO samt sympatiserande icke-medlemmr som jag har träffat har alltid betonat vikten av att nya förmågor måste komma in och ta plats i ADO. Förstår inte riktigt hur du kan säga något sådant om ADO.
Vidare skriver du att ADO har interna konfliket. Vilka är dessa interna konflikter? ADO har, som vilket annat parti som helst, interna debatter i sakfrågor vilket är en nyttig del av en organisations vitalitet. En organisation utan intern dialog och interna debatter förlorar sin styrka enligt mig. Däremot finns det personer utanför ADO som inte gillar andra personer som råkar finnas i ADO. Men det betraktas knappast som interna konfliker, snarare externa sådana. Och det har heller inget med ADO som organisation att göra eftersom det riktar sig mot personer.
Vidare – att säga att ADO-medlemmar inte ger plats för ungdomar är att ljuga. ADO är öppet för alla. Varför i all världen skulle ADO vilja hindra folk från att gå med i sin organisation? Det är ju ologiskt! Du är också välkommen att ingå och stärka vår organisation. Annars bör du sluta slänga ut en massa grundlösa påståenden om ADO:s verksamhet och dess medlammar.
Min mail är michel_hanna_@hotmail.com.
Jag förväntar mig ett mail från dig med namn och förklaring angående dina påståenden i citatet ovan.
Michel A. Hanna
Till: Michel A. Hanna.
ADO är den främsta kraften och orsaken till att vårt folk har blivit medvetna om sitt etniska, historiska och kulturella bakgrund. Utan ADO hade vårt folk varit haft endast en religiös identitet.
Tack vare ADO har vi flera kulturella och politiska organisationer bland vårt folk. Genom mitt engagemang i assyriska föreningar och riksförbund har jag kommit i nära kontakt med ADO och dess medlemmar. Jag har känt flera av dess medlemmar och personer i ledande ställning. Därför har jag ganska god kännedom om vilka som ägnar sig åt intriger, baktalar, gräl och motarbetar varandra eller är arroganta och sätter sig själva i centrum i stället för ge moralisk stöd åt andra, kliva undan och ge plats åt andra medlemmar.
Jag kommer inte att redogöra och angripa enskilda personer för den skada de orsakat ADO och dess verksamheter. Detta är inte en plats att redogöra för alla de misstag som olika personer i ledande ställning har gjort och gör. Men om du är intresserad så kan jag personligen framföra mina åsikter till dig om enskilda personer. Det jag vill säga till ADO och dess ledning är att gör inte samma misstag i Syrien som ni gjorde i Irak. Sait samarbetade med kurder redan för kanske mer än 12 år sedan. Vad har samarbetet gett vårt folk från kurderna sida (har kurderna eller vi tjänat på samarbetet) eller vad har vårt folk fått för rättigheter och liv idag i Irak jämfört med när Saddam Husein styrde Irak? Vad för liv kommer vårt folk få efter att Assad regimen har fallit?
Sadik Düzgün //
Jo, ADO har bidragit med mycket för vår identitet som assyrier, men vi får inte leva på gamla meriter, utan blicka frammåt.
Jag vet att detta inte är en plats för att redogöra om alla dina påståenden. Det var därför jag gav dig min mail så att du i lugn och ro kan skriva namn och vad respektive person har gjort som du anser är fel. Du kan maila mig om du vill träffa mig personligen. Jag bor i Stockholm.
Jag upplever dock att det du beskriver möjligtvis stämde för 30 år sedan på 80/90-talet, men knappast idag. Och så länge du inte förklarar för mig vad du menar kommer jag att betrakta dina påståenden som just det – osanna påståenden. För jag har inte upplevt något av det under mina år i ADO. Dessutom, om du nu säger något namn kommer nästa steg. Att konfrontera personen i fråga. Du har min mail…
Jo tack, vi är väl medvetna om alla för- och motargument beträffande situationen i Syrien.
”Sait samarbetade med kurder redan för kanske mer än 12 år sedan.”
Du måste ha klart för dig att det finns en skillnad mellan dialog och samarbete. Sedan måste du också förstå att det finns olika grader av samarbete. Och slutligen måste du även ha klart för dig; att neka möjligheter till dialog eller samarbete med olika folkgrupper eller organisationsrepresentanter är oansvarigt och dumt. Därför ser jag det, inte bara som en möjlighet, utan även som en skyldighet för ADO att delta i dialoger med andra associationer. Sedan är jag trött på alla som försöker nämna kurder samband med ADO som något argument till att ADO sysslar med något oegentligt. ADO för dialog och har samarbeten med flertalet organisationer, folkgruppsledare och andra juridiska personer – men just kurder är de som ADO inte får tala med? Hur är logiken där?
Och apropå logik och Irak. ADM (Zowaa) är det största assyriska partiet i Irak. ADM gick med i Kurdiska fronten på 80-talet och har haft ministrar i KRG och har fortfarande representanter i Kurdiska parlamentet. ADO och ADM slöt också under 1991 ett samarbetsavtal som fortfarande gäller. Försöker du säga att utvecklingen i Irak för assyrierna beror på ADO? Knappast. Och det beror absolut inte på ADM heller. Irak invaderades nämligen oberoende av ADO och ADM. Efter den USA-ledda NATO-invasionen och Saddams fall skapades ett politiskt, infrastrukturellt och polisiärt vakuum. Banditer åkte runt och bombade, våldtog och mördade både muslimer och kristna. Assyrier, araber och kurder m.m. Både kyrkor och moskéer bombades. Än idag är det spänt. Men vad har detta med dialogen med kurder att göra? Varifrån och hur drar du dina slutsatser?
Ponera också att ADO och ADM hade nekat att föra dialog med kurderna före och efter invasionen. Vad skulle ha hänt då? Självklart vore det mest optimala enligt mig att vi kunde försvara oss själva och allt det där. Men nu pratar vi realpolitik. Och realpolitiken är att araberna och/eller kurderna kan utrota assyrierna från Irak idag om de verkligen ville. Så frågan är: vad skulle vi tjäna på att inte föra dialog med dessa?
Sedan, beträffande jämförelsen mellan Syrien och Irak. Det finns också en klar distinktion mellan situationen i Syrien och den i Irak. I Irak var det en extern makt som invaderade Irak. Det var alltså inte det irakiska folket som gjorde uppror mot Saddam såsom i Syrien. I Syrien är det nämligen delar av folket som gör uppror. Detta betyder att det politiska och infrastrukturella vakuumet inte blir lika påtagligt som vid en extern invasion. Vad som händer efter Bachar finns det inga garantier för. Banditer kommer försöka att skapa oreda. Grupperingar kommer att försöka utnyttja situationen oavsett vad ADO intar för ställning.
I slutändan handlar det om att stå för värderingar och principer. Assyrier från mellanöstern är det enda folkslaget i världen som tror att rättigheter ska uppkomma utan kamp. Det kommer aldrig att ske. Och nu vill jag inte höra om att jag som bor i Sverige inte ska leka tuff. Bespara mig sådant. Det är inte jag som går ut i Syrien, utan det är assyrierna i Syrien som går ut och demonstrerar oavsett vad jag gör i Sverige.
Det positiva är dock att vi alla vill folkets bästa…
Michel A. Hanna
Hej Sadik jag har stor respekt för din omsorg över assyriers framtid i Syrien, om regimen faller och en som är ennu värre kommer till makten, och förtrycket kommer att bli värre, deras situation kommer att bli ohållbar, jag håller med dig allt det du befarar kan bli verklighet, men vi kan inte belasta ADO för om eventuelt ennu värre regim kommer vi alla är skyldiga på grund av att vi bara har låtit det bara gå.
Sait ska ha beröm för att han nu i vart fall försöker argumentera (även om han har fel i sak) till varför assyrierna skall alliera sig med alla grupper som går under begreppet opposition, dvs. allt ifrån al-Qaida till Muslimiska brödrarskapet till Kommunister.
ADO, Sait och Özo måste förstå att ingen assyrier är förtjust i Assad diktaturen, men i valet mellen den och en regim styrd av al-Qaida (som i Irak) eller muslimska B. (som i Egypten) så väljer nog 99 % av assyrierna Assad och 1 % av assyrierna (dvs. ADO) den andra regimen.
Men men men, skit i allt detta nu. Om vi assyrier skall överleva m.m. så måste vi till syvende och sist ha ett eget område där våra intressen kommer i första hand och där vi styr över våra egna öden utan hänsyn till någon. Det är lösningen på vårt problem. Vi slipper bl.a. behöva leva på nåder av någon anledning.
Ja ja ja, du behöver inte tala om för mig att vi är ljusår därifrån, jag vet det. Men jag bara påminner om det, you never know, someday maybee
Först vill jag säga att jag är inte ADO aktivist, men jag har följt ADO:s aktiviteter både på långa avstånd och på nära håll, ADO har tänkt rätt och sakt rätt saker, under alla dessa 55 år:s långa liv. ADO har haft stora krafter emot sig hela tiden, ADO har inte kunnat förankra sina ideer hos gemene man, av många anledningar jag vill inte gå igenom i detalj, det är precis som om den har spelat musik för döva öron och skrivit böcker för blinda resten är histora…
Svar till Joseph:
Även en blind kan hitta och en döv kan känna om de får rätt vägledning av rätt personer. Det är inte de som tar emot det är fel på utan de som sändar budskapet. ADO har de finaste principerna och stadgarna. Det är inte fel på ADO:s stagar eller principer, utan det är fel personer som sitter där. Personer som ofta sätter sig själva i centrum och vill tillgodose sina behov av uppmärksamhet istället för att jobba för organisationens bästa och framföra dess budskap. Många av ADO:s medlemmar har ägnat sig åt maktmissbruk och interna konflikter istället för att motivera ungdomar att bli medlemmar och ge plats åt dem. Man kan fråga sig hur många unga medlemmar har ADO idag?
Jag tror inte det är så många och man kan då fråga sig är det ungdomarnas fel eller de som skall rekrytera dem som är inkompetenta? Är det lärarna som är imkompetenta i en skola eller är eleverna som är imkometenta?
Det är skrämmande att höra Sadik Düzgün jämföra Sverige med den syriska diktatorn. Han vill lyfta enskilda isolerade händelser i Sverige och ställer det emot det totala inbördeskriget som pågår i Syrien. Har någon hört att svenska flygvapen attackerat samiska byar i norra Sverige? Sadik ska vara en insatt person, socionom som han utger sig vara verkar leva i en parallell fantasivärld.
Jag försökte tala om att jag inte försvarar övergrep av regimen i Syrien men tyvärr det ville Öscan inte lyssna på. Oavsett övergrepp och orsak så är det vidrigt och jag tar avstånd från det oavsett om det sker i Sverige eller i Syrien. Förtrycket i Syrien är 1000% högre än det i demokratiska länder, det går inte ens att jämföra.
Att det förekommer övergrepp i Sverige från polisen där de har misshandlat individer till döds utan att poliserna ställts till försvar och fått svar verkar inte Öscan känna till.
Den politiska och militära oppositionen i Syrien är djupt splittrad. Ökat fokus på religion hotar att slita isär landet, enligt författaren och skribenten Aron Lund.
”– En del säger att det finns hundra oppositionsgrupper i Syrien. Andra att de är trehundra. Lokalt finns det många olika typer av organiserade grupper, säger Aron Lund. Den mest välkända politiska oppositionsgruppen är Syriens nationella råd. Rådet bildades under protesterna mot regimen 2011. Det består av en koalition av flera oberoende partier, och bland annat Muslimska brödraskapet. ”
ADO är representerat i Syriens nationella råd.
– Gruppen har ett visst drag mot islam, men här finns även exempelvis även socialistiska krafter. Syriens nationella råd leds även av en kille från Uppsala, Abdulbaset Sieda, säger Aron Lund.
Sedan protesterna har gått över från fredliga demonstrationer till våld och mord har SNR tappat kontrollen över de olika grupperna som idag utför misshandel, mord och avrättningar.
Det är svårt att svara på vilka grupper som genomför olika aktioner i Syrien, enligt Aron Lund. Runt om i landet har nya fraktioner bildats, som inte alltid kan kopplas till huvudrörelsen även om de själva hävdar det.
– Dessa kan vara helt fristående grupper som exempelvis lägger upp en film på Youtube där de skriver att de tillhör Fria Syriska armén fast de inte alls gör det, säger Aron Lund.
Här finns även andra oppositionsgrupper, där man kan hitta tydliga kopplingar till Al-Qaida och självmordsbomsaktioner.
Jag anser inte att ADO längre skall stödja varken Assad regimen eller den s k oppositionen. Det är som att välja mellan pest och kolera. Om man väljer sida så kan den andra sidan eller vice versa hämnas på den assyriska folkgruppen i Syrien. Därför skall man hålla sig neutral i detta läge. Utvecklingen går mot sekterism, självmordsbombare, där Al-Qaida och andra muslimska terrorister ligger bakom dåden. Detta är lika vidrigt som Assads attack på oskyldiga människor.
Jag tycker att det är lika fel att den syriska ortodoxa kyrkan och andra organisationer tar ställning i detta inbördeskrig. Jag vill inte försvara Assads regim och försvarar inte hans övergrepp varken förut eller nu. Tvärtom jag fördömer alla övergrepp som Assads regim har gjort mot olika människor oavsett ursprung, religion, ras etc eller orsak.
Man skall förhålla sig diplomatisk och neutral i detta inbördes krig. För vi är alltför svaga och saknar stöd från andra nationer för att ta ställning och ta vara på våra rättigheter.
Det här är först och främst en kamp mellan de religiösa grupperna om makten i landet. När Assad regimen har fallit kommer det ta decennier innan man kan tala om någon form av demokrati. Utvecklingen pekar på att det blir som Irak. Där olika religiösa grupper försöker få makt och egendom genom våld. I detta läge är ingen beroende av att dela med sig makt, egendom eller mänskliga rättigheter till en religiös kristen grupp assyrier. Utvecklingen kan bli att många förföljs, misshandlas, mördas och de som kan flyr eller blir flyktingar. Det blir tusentals individer som får sina liv förstörda. Det förtrycket kommer att öka (majoriteten av assyrierna kommer att drabbas) jämfört med det förtryck som assyrierna levt under Assad regimen som ändå har varit nästan helt sekulär och gett visa rättigheter till assyrierna/medborgarna i Syrien.
Man är naiv om man tror att det kommer att bli demokrati bara för att man med våld tar bort en regim. Alla är lika grymma, och vill ha makt och inflytande genom våld inte genom demokrati.
När jag tittar på detta program dyker några frågor upp en av dem är varför behöver Özcan klargöra Said Yildiz ståndpunkt, han verkar ju kunna tala för sig själv utan att behöva hjälp, en annan fråga är varför inte sätta upp en sandsäck i studion istället för Sadik som de två andra kan slå på för att få ut sina aggressioner. Vill man få ut sitt budskap eller debattera så bör man försöka göra det på ett sätt som inte gör att det blir motsatt effekt. I sak håller jag med om Saids och Özcans ståndpunkter när det gäller Syrien men det hade varit kul att även få höra Sadiks syn.
Shlomo!
Till att börja med vill jag berömma och hylla Özcan för hans tioåriga period som aktivist och programmakare för Qolo Hiro för hans insatser i Seyfofrågan, Mor Gabrielfrågan och övriga ansträngningar för vårt folks rättigheter i Bethnahrin. Men jag tycker tyvärr inte att han klarar av rollen som debattledare.
Efter att ha sett debatten mellan Sadik, Sait och Özcan kunde jag se sammaförfarande och taktik som under debattprogrammet där jag var deltagare. Özcan kommer med samma anklagelser mot debattören Sadik om varför han stödjer den syriske regimen och är emot ADO. Han får samma frågor om vårt folk lever i ett paradis under regimen och om vårt folk är nöjda med situationen där. Det finns ingen individ i världen som vill leva under förtryck, diktatorskap och ofrihet. Men vad har vårt folk att välja på?
Problemet med Özcan och Sait är att de har Europeiska demokratiska regimer och samhällen som referensramar och tror att det går att tillämpa i ett fientligt, barbariskt, sekteristiskt, religöst och samhälle som de i Mellanöstern. De pekar hela tiden på enskilda fall och ytterligheter där individer har farit illa. När debattledaren får frågan vad det beror på säger han att det spelar ingen roll vad de är anklagade för utan det viktigaste är vad regimen gör. Den enda skillnaden som jag kan se mellan den syriska och turkiska regimen är att den turkiska regimen förtrycker vårt folk extra mycket för att de råkar vara kristna.
Özcan kommer med en batteri av frågor till debattören utan att denne får chansen att förklara sig utan byter ämne ständigt när han inte får de svar som behagar honom. Özcan och Sait vill köra över debattören med att säga ”vi vet bättre än dig hur det är i Syrien och vet folkets bästa.” De kan tydligen allt om samhällen i Mellanöstern och vad som är bäst för vårt folk i Syrien. Vad majoriteten av vårt folk tycker i Syrien verkar tydligen inte spela någon roll för de.
När svaren på olika frågor inte behagar debattledaren säger han ständigt att ”det är inte svar min på fråga”. Özcan och Sait har tydligen monopol på lösningen vårt folks problem och det får enligt de inte ifrågasättas av någon. Özcan kör hela tiden med vägledande frågor och vill att man ska svara som han önskar.
Enligt Sait har ADO sina stadgar och principer och de ska verkställas oavsett vad som händer med vårt folk i Syrien och övriga Mellanöstern.
Men det allvarligaste av allt är: Varför vill inte Özcan, Sait och övriga av vårt organisationer som stödjer rebellerna förklara hur liver blir för vårt i Syrien efter revolutionen???
Slome u ikore