Muslimska länder planerar ny förintelse

”Islamismens seger” är en bok som skildrar på vilket sätt Israels grannar planerar att inom det nya årtiondet utplåna den judiska staten. Författare är Magnus Norell vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Iran har upprustat Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza. Dessutom planerar Iran, med kärnvapen i sin militära strategi och Syrien att göra gemensam sak mot Israel.

Det skrämmande är att Mellanösterns muslimska länder tidigare talat om en politisk kamp, som nu har ”övergått till att främst vara religiös”. Det är inte i första hand palestinier som vill erövra landet, utan islam som ska triumfera över judendomen.
”Slutresultatet kommer att bli Israels förintelse om muslimerna bara är trogna sin religiösa övertygelse”, skriver Magnus Norell (sidan 39).

Den glömda förintelsen
Samtidigt som man nu talar öppet om en ny Förintelse har jag noga studerat boken om ”Den glömda Förintelsen” av Gabriele Yonan. Hon berättar om det som hände kring 1915 när Turkiets muslimer avrättade omkring två miljoner kristna armenier och syrianer. De tvingades att komma ut ur sina bostäder. Man slet kläderna av dem. De fick gå nakna och drevs upp mot höga bergsområden. Sedan knuffades de utför branta stup och krossades av klipporna i tusental. Soldaterna kunde ställa upp tio män tätt packade intill varandra i en linje för att sedan skjuta ett enda skott som gick igenom allas hjärtan och dödade alla på en gång.
Boken är fylld med personliga vittnesmål om våldtäkter, grymheter, förnedring och en systematisk förintelse. Några överlevde.

Kvällsmöten i Istanbul
När jag var sexton år bodde jag en tid tillsammans med min far i Istanbul. Varje kväll satt vi tillsammans med dem som hade överlevt slakten. De var nu i femtioårsåldern och äldre. Drygt 35 år tidigare hade de upplevt massakern. De var fortfarande skräckslagna, led av ångest och inbillade sig att de fortfarande var jagade för att dödas. Vi samlades nästan alltid sent på kvällarna. Mötesplatserna skiftade från kyrkogården till källarlokaler. Utanför stod alltid en vakt. Vi sjöng vemodiga psalmsånger och de lyssnade till min fars predikan som översattes till armeniska språket. ”Chat Schnoragaliam Atzwats”, viskade de tyst. Det betyder ”Gud, vi tackar Dig”.
En av kvinnorna hade överlevt genom att gömma sig i en tät buske intill kyrkan som packades med döda och halvt döda kroppar. Man hällde ut fotogen och skulle just tända. Inifrån hördes röster av dem som fortfarande levde. Plötsligt upptäckte soldaterna ett fågelbo med ungar uppe på kyrktaket. En av dem klättrade upp och räddade fågelungarna, innan träkyrkan tändes på och alla kristna förvandlades till förkolnade kroppar.

Två miljoner avrättades
Bakgrunden till Förintelsen skildras i boken som en mycket obehaglig insikt. De kristna i Turkiet och bland de kurdiska muslimerna hade under lång tid levt tillsammans. Visserligen tvingades de kristna betala en extra skatt och periodvis kom dödspatruller och dödade några som varit alltför frimodiga i sin kristna tro. Att konvertera från islam till kristen tro innebär enligt Koranen dödsstraff.
Men det var Tyskland som förklarade krig och gick till anfall mot Ryssland. Tyskland begärde att Turkiet skulle stödja dem med militära insatser. Eftersom den ryska befolkningen var ortodoxa kristna, misstänkte turkarna att armenierna skulle ställa sig på Rysslands sida i kriget. Armenierna och syrianerna är nämligen precis som Rysslands kyrkor ortodoxa kristna. Det blev ett avgörande skäl till att turkarna bestämde sig för att döda alla kristna i Turkiet. Två miljoner avrättades i ett av historiens värsta blodbad.

På ett liknande sätt drabbas i vår tid kristna genom att kyrkor jämnas med marken, församlingsledare arresteras, många placeras i arbetsläger och fängelser, en del döms till döden och avrättas. Kristna förlorar sina hem, arbeten och sociala trygghet. Tillförlitliga rapporter visar sammantaget att omkring 150 000 kristna dödas för sin tros skull varje år. Det är ofta muslimernas hämnd mot USA som på det sättet drabbar oskyldiga kristna i Pakistan, Indonesien, i Arabvärlden och i Iran.

Upprepade korståg
Det som sker i samband med ”våra” militära insatser i Afghanistan och Irak, uppfattas av muslimer i olika delar av världen som en upprepning av medeltidens korståg. Det är de ”kristna” som angriper islams folk med flyg och marktrupper för att döda och besegra muslimerna. Därför riktas hämnden mot de kristna i Irak och i Pakistan, men också i andra delar av världen med kristna minoriteter, i länder där islam dominerar.
Evangelisk kristendom tar avstånd från militär vapenmakt. Fred och rättvisa kan aldrig framtvingas genom en militär seger. Dessutom vet vi att ”självmordsbombare” rekryteras bland de fattigaste och bland flyktingar i primitiva bostäder och utan arbete. Alternativet till militära operationer är att stödja social omsorg och bygga fred genom att ge möjligheter till alla att få mänsklig värdighet.
Lägg märke till Tage G Petersons starka inlägg på sidan 3 om det meningslösa kriget i Afghanistan. Med imponerande erfarenhet och kunskap är hans fredsbudskap viktigt att läsa, sprida och använda för att väcka opinion mot kriget!

Stanley Sjöberg

Källa: Hemmetsvan.se

<< Tillbaka

NYHETSBREV